♥

Är en NY månad, Blir ett NYTT liv med barn, flyttar till en NY bostad.

Och då flyttar jag även till en NY blogg.

Mestdels för att jag suger på blogg.se och deras inställnings program för designer, vilket är tråkigt.
Alldeles för mycket krångel med koder och sådant.

På nya så behöver man bara ladda upp bilden så blir den header direkt (UTAN koder, yey)


Så nu kan ni finna mig här hädanefter:
http://www.nattstad.se/Frida.Olsson

Jag har skrivit budgetlistor, Skrivit lista på vilka möbler som fattas och jag har lagt undan pengar.
Snart öppnas mitt sparkonto (!) och då blir det ett "akut" soffköp, matbord och möbler till lillans rum.
ALLA dagar som är kvar innan hon bestämmer sig för att komma ut kommer kretsa omkring  inredning :D

Jag klagar inte...

Var ute i butiker idag med mammsen, hittade en SNYGG sophink & toaborstgrejjs för toa, så det blev inköpt. Haha, löjligt att jag kunde bli så glad över något sådant. Menmen, flyttar ju hemifrån och det är ju kul, roligt att köpa saker för mina egna pengar med och att jag inte behöver mamma ekonomiskt.

Jag är ganska lycklig nu kan jag erkänna. Min största ångest har varit att behöva leva på soc pga att jag var tvungen att hoppa av skolan o sådär. Men knutarna har sakta men säkert lossnat och jag behöver inte deras hjälp, jag kommer kunna leva som "vanligt" ändå. Visst, kommer ha några hundralappar mindre i veckan till nöjen men det är struntsamma, att gå på stan & fika är  ju inget måste precis? Och kommer ju inte kunna ha vänner hos mig o bjuda på fika/mat hursomhelst, har en matbudget att hålla vilket kommer vara tråkigt men det kommer gå så bra ändå. Man får helt enkelt åka hem till dom istället för att bjuda över (Heheh, snååålt..) :D

Imorgon ska jag köpa duschdraperi, badrumsmatta och leta efter byrå, skrivbord & matbord. :) Himla kul.



Tillägg:
Efter shopping så åkte jag hem till mormor&morfar och bakade kanelbullar, supermysigt och har nu fyllt upp skafferiet med bullpåsar ;) Namnam.

Ciao



<a title="♥ -" href="http://www.blogkeen.com/visit_blog.aspx?id=133982&f=true"><img alt="♥ -" border="0" src="http://www.blogkeen.com/stats.aspx?id=133982&p=1&l=" width="120" height="51" /></a>

Jag & älskling flyttar till en trea 1mars :D

Vilket flyt man har ibland..

Kommer aldrig få ut denna jäkla retsticka!

Inte denna fredag utan nästa.. igångsättning.
Klart jag kommer gå alla 14dagar över tiden, fatta man ju.

Blir inte heller bättre av att min kropp bara gör mer ont för varje dag som går, sömnen fungerar inte alls och jag börjar bli depp. Vill inte mer helt enkelt.

Älskling har åkt till bostadskontoret för att tacka ja till lägenheten vi tittade på i lördags, HOPPAS verkligen att vi är först ut och får den.. Var lite småsaker som behövdes fixas i den (köksluckorna var rosa med bruna knoppar, snyggt?) men allt kan vi ordna själva. Var nyuppsatta tapeter osv i den iallafall :)


Nu ska ta mig upp ur sängen, klä på mig och käka frukost. Sen blir det en tur till köpis med mammsen för att handla :)

Uppdatering
Jag hatar denna ständiga upprepning; NEJ JAG HAR INTE FÖTT BARNET.
Varannan människa jag känner verkar bara vilja säga en sak "..Har hon kommit än???!!!!"

För det första: Skulle jag sitta online på msn/fb om jag hade värkar/nyfödd bebis? Nej



Jag vill faktist prata om andra saker än bebisar just nu :) typ som det misslyckade brödbaket igår, lyckades använda för varmt vatten så det jäste inte :( Men dumlekakorna blev iallafall lyckade.

och btw, jag saknar stallet som en tok :(

Om två dar är det alltså beräknad förlossning. Men just nu känner jag att det inte spelar nån roll :D Jag trivs ganska bra som det är, visst vill jag pussa och mysa med bebis men Robin passar också ganska bra för kramkalas. :3

Jag är nog en av dendära som folk anser är lite konstiga såhär i slutet, längtar mer efter att få ha min kropp som min, vara en egen person igen och blablabla än jag dagdrömmer om vem barnet kommer likna osv.

Jag har inte haft en enda dröm om bebisen i magen. Jag kan inte tänka mig att hon kommer ha någon viss personlighet osv. Jag känner ju henne redan på ett sätt, jag vet under vilka timmar på dygnet hon är vaken, jag sitter och blir irriterad på henne när hon får hickattacker och jag pratar med henne ibland. Jag känner noll i behov av att behöva fantisera om hennes utseende osv. Jag vet ju att jag kommer få se henne snart och hon kommer se ut som hon ska se ut, punkt slut. Enda jag hoppas är att hon får Robins näsa sen är jag nöjd :D


Imorgon ser jag fram emot ganska mycket faktist, det blir en hel bakdag! Ska göra formfranska bröd, dumlekakor och hallongrottor. Kommer säkert bli någon morotslimpa och fullkornslimpa med när man ändå är igång, himla kul :D Vill faktist ner i köket och börja stöka redan nu, men tyvärr så fattas det mjöl.. :(

Nu ska jag sluta, har bättre saker för mig än att skriva massa babbel :D

.. bara ta att acceptera mitt läge nångång?!

Blir REJÄLT trött på att ni tror att ni vet nånting.
JA jag har varit nästintill sängliggandes i över 3veckor nu

Jag vill inte höra kommentarer som "Du är ju bara gravid, inte handikappad!". Hört det alldes för mycket nu och det stör mig rejält, inte undra på att jag trivs för mig själv hemma!

Jag har nånting som kallas foglossning, pröva att googla om du inte vet vad detta innebär, det gör iallafall ont att byta sitt/ligg ställning och att gå över 10m i "vanlig" promenad takt är inte på tal om. En promenad som tog 10min förut kan ta 30-40min, bara att gilla läget!

Jag är även höggravid, har det tredubbla av vattenmängden i min kropp än man har innan graviditeten.
Jag ska föda SENAST om 23dagar, i jan/feb månad. Hur ser vädret ut utanför mitt fönster under dessa dagar som är kvar? Jo det regnar/blötsnöar, fryser över natten och gör hela världen till en stor isbana.  Är detta ett säkert vägunderlag för mig? Nej. Jag kan inte ens ställa mig upp från en stol hemma utan att behöva greppa tag i något.

Om ni vill kommentera hur jag bor, mitt ansökande om lägenhet eller hur jag lever mitt liv för tillfället så kan ni ju bara vänta på att få en snäsning som svar och att jag inte tänker prata med er.

Vill jag prata så pratar jag punkt slut.

Och kalla mig inte tjock tack, då behöver ni ju inte ens förvänta er att jag kommer prata med er efter bebis kommit. Jag är snart i min sista vecka, vet mer än väl hur stor och klumpig man är och behöver inte alla andras kommentarer om det.

.. tills jag kan sätta på mig ett par stuprörs jeans i slim-modell igen!
Hittat så sjukt snygga byxor, med låg skärning och ashäftigt slitage-stil på.
Börjar nästan gråta över det, haha. Vågar inte beställa hem men VILL ha!

Kan ju inte beställa i min tidigare storlek, då det inte är säkert att alla kilon försvinner efter förlossningen.. Och kan ju inte beställa i en storlek större eller så, för om mina kilon försvinner, då kommer dom sitta löst och vara skitfula.

Jag får hålla mig helt enkelt. Skriver påminnelse på mobilen och beställer hem i April.

Då borde jag veta vilken storlek som kommer passa, förmodligen.
Just nu vill jag så gärna ha & göra allt som inte går, nåt konstigt behov som uppkom igår. Jag vill ha på mig klänning och högklackad. Jag vill gå ut på stan med en tjejkompis och inte bli trött och få ryggont efter 10min i en butik.
Jag vill fika, gå på långpromenad och kunna beställa hem vilka jäkla kläder jag vill.

Inget går att göra längre typ :(
Enda jag gör varje dag är att äta, städa, glo på serier och hänga över robin.
Dom gångerna jag går utanför dörren är om jag åker bil med mamma nånstans.

Nu ska jag rycka upp mig, klappa magen och leta vårkläder till bebis!

10 dagar till BF

Varit inne på förlossningen för undersökning imorse
Aldrig mer.
Vill inte åka dit igen, så otrevliga människor och dom kör bara över en.
Tänker föda hemma, går säkert lika bra som att vara där, dom skulle fan kunna låta en föda i väntrummet.

Nu är det inte långt kvar till beräknad förlossning, men känner själv redan nu att det kommer ske innan planerat datum. Hela min kropp skriker efter ett barn med varje liten nerv, jag är en levande mjölkfabrik från och med idag med. Nu är det inte en klar vätska som kan komma lite då & då, utan vit mjölk. Helt sjukt.

Det är nära, jag bara väntar på att smärtan ska komma och sen ha bebis hos mig.
Men dessa känslor och denna närhet till att det äntligen är dags medför även annat, såklart.
Mitt liv, mina tankar och mina handlingar kretsar runt bebisen nu. Det finns inte längre något behov av att köpa en ny tröja till mig själv, finns inget behov av att jag ska vara lycklig. Klart vill jag må bra, men jag är nöjd om jag vet att bebis kommer få det bästa. Jag vill att hon ska få den bästa ekonomiska sitoutionen, dom bästa människorna i sin omgivning och att hon ska vara frisk. Med det kommer tyvärr vissa människor uteslutas ur mitt liv, vissa saker jag har velat kommer att läggas ner och jag kommer göra/säga saker som kommer att göra ont inombords.
Men det kommer behövas.

Jag vill ge henne ett bra liv trots alla hinder, är trots allt inte hon som har gjort valet av livet hon träder in i.

Vad duktig jag var på att uppdatera nu helt plötsligt.. haha :D
Dock ny magbild nyss och tänkte visa en hemsk sak :(



Min felfria mage är märkt för livet... buhu

Nu är allt klart.
Jag har fyllt byrålådor med små rentvättade bebiskläder, jag har bäddat sängen, jag har sorterat skötprylar och gjort iordning skötbord. Det enda som fattas är nu bebisen. Tror nog det är dags att vräka henne snart, nu får det vara nog med inneboendet i min kropp!

Vecka 1-12
Jag var illamående och trött, skyllde på värmeböljan och preventinmedlet

Vecka 12-18
Vi visste inte om att du låg i min mage, vardagen var det den
alltid varit förutom att jag gick upp ca 5kg och började babbla om att ta tag i det och träna

Vecka 19
Det blev blött i min bh lite då&då, skyllde alltid på något.
Som att jag nyss varit och tvättat av mig sminket, och då kunde ju lite vatten runnit ner?

Vecka 20
Jag kunde trycka lite på bröstvårtan och vätska kom ut,
gjorde graviditetstest och fick veta om det lilla livet i min mage. Kände även den första sparken

Vecka 21-22
Var på vårat första ultraljud, fick veta att du var frisk och kry. Inkrivningen hos maria skedde även.

Vecka 23
Var på vårat andra ultraljud, fick veta att du var en tjej och blev beräknad till 28jan

Vecka 24-29
Vi levde våran vardag som vanligt, började köpa saker som behövdes och gick på regelbudna kollar.
Vi förberedde oss och smälte den hela nyheten om att lilla du var påväg

Vecka 30-32
Vi gick på föräldrargrupp och jag fick foglossning :(

Vecka 33-37
Jag blev jättetrött och slutade bry mig om att prata med folk. Nöjde mig med att
ligga hemma och gå på koll hos min barnmorska.

Vecka 38
Var på undersökning hos läkare, fick veta att livmoderetappen minskat med 1cm och
att vi förmodligen kommer ha dig hos oss om 1 till 2 veckor! Längtar :D




Bebis har under alla veckor följt sin kurva och utveckling som hon ska och om förlossningen går bra så kommer vi ha en frisk och glad bebis att ta hant om <3

Lyckades lista ut hur man kunde föra över bilderna från min htc-mobil utan att behöva installera 100 program på datan (yey) och då fann jag detta.

Mitt första och enda graviditetstest. Strecken var så himla tydliga, kom fram 2sek efter den blivit använd, haha. :D

Lite roligt hade jag även när jag läste bildinformationen på mobilen, 16/09/2010 togs bilden.
Klockan var 1minut i fyra på dagen en torsdag (tror jag det var, orkar inte kolla i kalender).

Minns det hela så himla tydligt.
Jag började asgarva, alltihop verkade ju som ett stort skämt just då.
Sen tog jag upp telefon och ringde Robin, som skulle till tyskland just då.
Han sa inte så himla mycket, vi bestämde lite tafatt att ses på lördagen bara.

Jag var med Bianca den kvällen, pratade om saken, mös framför en film med lite popcorn och försökte bara att inse det..

Fredagen kom. Jag tänkte på det en hel del men hade fullt upp i stallet. Loppan skulle ha dittan & dattan, sen skulle Pollens saker packas och jag skulle med Bianca på Meeting i Högbo (Hästtävling alltså.)
Vi åkte till högbo, jag tjaffsade med bianca om min rökning och bebis. Slutade med att jag rökte, var ju nervös över att träffa robin och prata om det och allt kändes.. overkligt.

Det blev kväll i högbo.
Jag och Bianca pratade om alla fester vi missade, skämtade och hade det ganska mysigt i den stora ridhusbyggnaden helt själva. Jag kände den första sparken.
Dock var jag dum och helt insatt i mina tankar att bebis bara var en liten klump i magen, inte ett barn.

och så kom lördagen. Robin mötte upp mig på tävlingsplatsen. Efter en stund började vi prata. Jag bestämde mig då för att en kirugisk abort var helt oacceptabelt och att möjligheten till medicinsk fanns kvar så skulle vi överväga det då.

Söndagen minns jag knappt men sedan kom Måndag. Första besöket på sjukhuset för att fastställa hur långt gången jag var. Läkaren vi fick träffa var jättehårig och jag blev äcklad, han pratade även om vaginala undersökningar och jag blev livrädd. Tillslut efter lite prat så satte han på ultraljudet.
Jag fick se bebis.
Såg direkt att det var ett helt foster, ingen klump.
Läkaren sa att vi skulle bli beräknade i feb. (Helt felt räknat fick man ju veta efter..)
Jag blev chockad, ledsen, stressad och tillslut glad.

Efter sjukhusbesöket åkte Robin hem till sig, jag och mamma åkte till södertull för att ta reda på inskrivning hos bm. Blev inskriven direkt när vi kom dit fast det var mycket folk där, dom gjorde alla mina tester och pratade med mig. Behövdes vid det läget då jag var orolig över missbildningar osv. :)
Sedan fick jag börja träffa min bm regelbundet och allt började kännas bra.


Känns som dessa dagar skedde för flera år sedan samtidigt som jag minns det som igår, mycket som har ändrats.

Står helt tomt i hjärnan.

Bebis sparkas och lever om. Jag har fått min första bristning på magen. Är uppsvälld och har ont.
Vill få värkar, åka in till BB och sen komma hem och snusa bebis, ligga inne och bara mysa i en egen bubbla i nån vecka eller två. Ta hundratals bilder och bara ha henne för mig själv, etsa in det i hjärnan och få minnas det om flera år när livet kan vara hårt.

Förlossningen ser jag på helt blankt, den finns men samtidigt inte. Oroar mig mer för innan och efter delen om man säger så, att jag ska komma in till sjukhuset i tid och att det sen ska vara bra med bebis efteråt, inga fel eller så..
Förlossningen måste ju ske. Har ju bebis i mig och finns bara en väg ut, visst kan man göra snitt men jag vill inte det, är inte feg och inte så jag föreställer mig det hela. Är nog en del av att inta mammarollen att göra det själv, sen om det skulle vara något fel så är det självklart att jag accepterar ett akutsnitt. Men då är det ju för hälsans skull, inte för min egna.

Bebisen får även större överlevnadschanser om man har normal förlossning :) Andningen går igång bättre osv, spädbarnsdödrisk minskar. Så det är ju en annan anledning till att inte fly från smärtan, trots allt, den kommer ju gå över.

Så vad gör jag nuförtiden?
Jag sover, klappar magen, städar, ringer runt och fixar, äter, pussas med robin och spelar zoo tycoon.
Relativt nöjd med min vardag.


Har btw inte så mycket att skriva om, när det väl händer så pratar jag med någon om det sen glömmer jag det direkt, haha. Fintde.. :D